Never let me go – Kazuo Ishiguro

never let me go.jpg
Hur många böcker av en författare måste man läsa för att kunna kalla hen för en av sina favoriter? Jag är uppe i den blyga siffran två och börjar känna något som kan beskrivas som en förälskelse. Kanske inte ännu en djup och lojal kärlek – men ändå en känsla av värme och en längtan efter mer.

Never let me go beskrivs på Bokus såhär: ”Kathy, Tommy och Ruth växte upp på ett isolerat internat på den engelska landsbygden. De fostrades till att tro att de var speciella och att deras hälsa var viktig, inte bara för dem själva utan även för samhället. Men varför var de egentligen där? När Kathy i 30-årsåldern tänker tillbaka på sin uppväxt börjar hon minnas saker. Hon minns hur folk som sökte sig utanför internatets grindar inte kom tillbaka och hur människor som kom utifrån verkade vara livrädda för dem. När minnesbilderna fogas samman går sanningen så sakteliga upp för Kathy.”

Det är absolut inte en osann beskrivning, men ändå ger den en känsla som inte riktigt passar ihop med det jag kände när jag läste. Ja, det handlar om Kathy om hennes vänner. Ja, det handlar om den konstiga skolan. Men det handlar desto mer om genetik och moral. Det är den sanna berättelsen.

Återigen, precis som i Ishiguros Återstoden av dagen, är berättelsen upplagd som ett pussel av minnen, nutid, dåtid och känslor. Sakta byggs en bild upp av något – som läsare är det svårt att sätta fingret på vad det är som ska hända, eller om det är något som redan hänt. Vad är det som läsare man ska veta eller få veta? Hela tiden satt jag med en aning och en känsla i magen av att jag egentligen visste exakt vad det handlade om, och det gjorde jag till viss del också. Ändå så kom jag att bli förvånad flertalet gånger.

Takten är lugn utan att vara uttråkande. Tvärtom så bidrar den till den känsla som jag redan förväxlar så tydligt med Ishiguro. Ämnet är obehagligt i ren sci-fi anda, men ändå så pass nära vår verklighet här och nu att det känns mer på riktigt än som en påhittad berättelse. Jag vet inte riktigt vad mer jag kan säga. Ett måste, absolut obligatorisk läsning.

Här har jag skrivit om Kazuos Ishiguros andra verk: Återstoden av dagen

Förlag: Wahlström och Widstrand
Går att köpa här: Adlibris, Bokus, Cdon

Annonser

Mini read-a-thon

Om jag sket i allt och la mig i soffan för att läsa hela dagen idag? Jupp. Än så länge har jag hunnit med två böcker och ja.. de är ganska olika.

Först och främst så blev jag klar med den andra och avslutande delen i Veronica Roths serie Dödens märken i och med Ödets timme. Det är något väldigt tillfredställande med att avsluta en serie, om än lite sorgligt ibland.

Den andra boken jag checkade av var en födelsedagspresent som min man köpte till mig. En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell är exakt vad det låter som. En dagbok skriven av en bokhandlare. Enkelt och bra.

Planen är att påbörja Skuggornas drottning av Sarah J Maas (som jag tvingade min man att köpa åt mig på vägen hem från jobbet) ikväll! Peppen!

Angående min reading slump – den måste väl vara över nu? DEN MÅSTE VÄL VARA ÖVER NU??? Herregud, den har varat länge.

IMG_0431 (1).JPG

TBR: September

Nä. Nu måste mitt lästempo öka. Rejält. Slut med slumpen, nu tvingar jag mig själv att läsa. Har kirrat en hög med böcker som jag vill få läst nu i september. Så… nu kör vi?

img_0415.jpg

Ödets timme av Veronica Roth är en fortsättning på Dödens märke som jag läste när den släpptes. Sedan dess har jag sett fram emot fortsättningen och nu är det äntligen dags. Classic dystopian young adult-bok så med andra ord: Right up my alley.

När jag fyllde år nu i augusti fick jag En bokhandlares dagbok – Shaun Bythell av min kära man. Inte nog med att omslaget är fantastiskt vackert, den verkar så himla bra. Älskar hela idéen.

Ner i brevlådan damp detta recensionsexemplar som jag var sugen på. Ord i djupaste blått av Cath Crowley har jag sett nämnas på booktube och har sedan dess velat läsa den så det var passande att den dök upp nu.

Sleeping giants av Sylvain Neuvel har jag varit sugen på superlänge och när en nära vän tipsade mig om den så kände jag att det var dags. Detta blir månadens bok på engelska, då jag försöker läsa annat än på svenska. Sleeping giants är första delen i en serie, och den släpptes nyss på svenska men vill man kunna läsa flera på rad så får man vänta sig till den engelska versionen.

En härlig blandning. Om inte detta kan få mig på läsbanan igen, då fungerar nog ingenting.

Röde Orm: en berättelse från okristen tid- Frans G Bengtsson

13040653_O_1
Nyligen berättade en vän till mig att hon hade läst Röde Orm och att den var så himla bra, ”bättre än förväntat”. Jag instämde, och vi kom överens om att ”vi inte ens trodde att den skulle vara speciellt bra”. Varför vi läste den? Vi kan väl låtsas att det berodde på någon sorts intuition gällande bra böcker?

Sanningen, i mitt fall och inte min väns det vill säga, var att jag hade bränt av de flesta ljudböckerna i min bokhylla i Storytel och jag var tvungen att ta ett snabbt beslut inför en lång dag på jobbet som skulle innebära hörlurar i min ensamhet. Röde Orm var den första klassikern (ljudböcker är som bäst när de är klassiker – hur kommer det sig? Eller är det bara jag som inbillar mig?) jag skrollade fram som jag inte redan hade lyssnat på eller som jag inte ens hade hört talas om. Och resten är historia. Nåja, nästan i alla fall.

CY1fKk2

Först och främst så är det en otroligt bra ljudbok. Formatet är passande, uppläsaren Stephan Karlsén är fantastisk och berättelsen är fängslande. Boken släpptes ursprungligen i två delar (Sjöfarare i Västerled och Hemma och i Österled och är hela 18 timmar lång i sin nya, inspelade ljudboksversion. 18 timmar och inte en enda kändes det minsta tråkig eller långdragen.

Kort beskrivet handlar boken om vikingen Röde Orms äventyr tillsammans med sitt gäng. De åker både hit och dit och får uppleva det mesta tillsammans med de flesta. De träffar på flera olika platser och kulturer – ibland mer ofrivilligt än annars. Och det är galet underhållande. Karaktärerna är skitroliga, situationerna de utsätts för är over the top (det vill säga oväntande och galna) och berättelsen känns tidlös trots att den utspelar sig på vikingatiden och är utgiven på 1940-talet.

Must read!

Jag lyssnade här: Storytel
Förlag: Norstedts
Går att köpa här: Adlibris, Bokus, Cdon

Hasselskogen – Melissa Albert

albert_hasselskogen_omslag_inb.jpg
Recensionsexemplar

Det var ett tag sedan jag läste Hasselskogen och där och då tyckte jag att det var en underhållande berättelse som gick undan att läsa. Nu kan jag knappt komma ihåg vad den handlar om… Till bokens försvar säger det nog mer om mig än om boken. En av anledningarna till att jag skaffade den här bloggen var just för att jag skulle kunna kolla tillbaka och se vad jag tyckte om böcker. Såååååå. Tillbaka till Hasselskogen. 

Alice och hennes mamma har alltid varit förföljda av otur och hemskheter. De har flyttat runt hela Alice liv och när hennes mormor, en hyllad författare, dör blir allt ännu värre. Helt plötsligt är hennes mamma bortrövad till vad som verkar vara den mörka värld hennes mormors berättelser utspelat sig i. Alice är redo att göra allt i sin makt för att få sin mamma tillbaka, men den enda ledtråd hon har är en lapp från sin mormor där det står Håll dig borta från Hasselskogen. Med hjälp av sin klasskamrat tillika mormors galna fan Ellery ger hon sig ut på ett äventyr hon aldrig kommer att glömma.

Jag har tidigare nämnt att jag älskar bokserier. Men det finns faktiskt tillfällen då böcker skulle vinna på att vara standalones. Här är ett sådant fall. Det stretchas så in i helsike och jag ba;

giphy
För det är så mycket bättre när det är här och nu, allt måste liksom inte bli triologier. Det händer mycket på kort tid, och flera gånger märker jag att berättelsen överraskar mig i och med den riktning den tar.  Underhållande, men ingenting revolutionerande.

Jag tror (nej, jag är inte helt säker ännu) att jag tycker om trenden med att vår värld finns parallellt med andra mer fantasyinspirerande platser i den stil som finns i Hasselskogen, Fandom och andra böcker som hypats de senaste åren. Det blir en kul klash mellan vår nutida, moderna värld och våra drömmars (och ibland mardrömmars) världar. Just när det kommer till detta måste jag ge Melissa Albert en high five för det är så himla bra gjort!

Så ja… denna recensionen was all over the place. Men, återigen. Underhållande, men ingenting revolutionerande. MEN, så fint omslaaaag!

Förlag: Modernista
Går att köpa här: Adlibris, Bokus, Cdon

Halva året har gått

Halva året har gått (well, mer än så men schhhhh) och hur har det egentligen gått med min läsning?

Skärmavbild 2018-08-06 kl. 20.04.14.png

Skit. Riktig jävla skit.

MEN. Nu väljer vi glädjen och läser riktigt mycket kommande 4.5 månader.

Warcross – Marie Lu

lu_warcross_omslag_inb.jpgRecensionsexemplar från förlaget

Det som fick mig att inledningsvis bli intresserad av Warcross var två saker. För det första drog författarnamnet till sig min uppmärksamhet. Jag har läst Marie Lus två andra serier och de båda var väldigt underhållande så det var en självklarhet att hennes nästa bok skulle hamna i min bokhylla så snabbt som möjligt. Den andra anledningen var att flertalet recensioner har jämfört Warcross med en av mina all time favorites: Ready player one av Ernest Clint. Så ja, att jag skulle läsa den blev snabbt en självklarhet.

Warcross är spelet som har blivit mer än bara ett spel. För många har det blivit en livsstil, ett sätt att leva på. Så när bounty huntern Emika Chen hackar sig in i det för att få pengar nog till sin hyra förväntar hon sig att hon ska åka rakt in i fängelset utan att passera gå. Istället sätts hon på ett plan direkt för att få träffa Warcross’ skapare Hideo Tanaka. Han behöver en spion – och snart är Emika en del av en värld som hon tidigare bara kunnat drömma om.

Kopplingen till Ready player one då? … jadu. Jag är inte blind för likheterna – den virtuella världen, det rika geniet som skapade den och den fattiga, ensamma och unga huvudpersonen som gör det som ingen trodde var möjligt. Skillnaderna är dock också många och jag skulle inte gå så långt som att säga att Warcross på något sätt är en version eller kopia av Ready player one. Det stör inte, med andra ord, utan de båda har något att tillföra, om än i olika former.

Det är däremot lite synd att Emika måste vara den där stereotypiska YA-huvudpersonen. En ung, ensam, fattig tjej som förlorat allt, med en tråkig barndom… ändå så gör hon det som ingen annan kan och får på så vis den rika, unga, unika, geniala snubbens uppmärksamhet. ZzZz. Ändå så tråkar Emika inte ut mig, som huvudpersoner ofta gör (seriöst, det är ett samtalsämne vi ofta tar upp här hemma, jag har en hel teori utvecklad angående att huvudpersoner i tv-serier och böcker ofta är de mest tråkiga men att de är ett nödvändigt ont, lite som ett spindelnät som håller ihop allt och allihop). Istället tycker jag att det är ganska kul att följa henne, trots att hon tar några riktigt puckade beslut. Well, would it even be our very much loved YA without stuff like that?

gif

Både språket och storyn är enkelt och det glider snabbt framåt – och det ÄR verkligen underhållande. Nej, det kanske inte är ett litterärt mästerverk, men precis som med de tidigare serierna Lu skrivit så får hon mig snabbt engagerad i karaktärerna och jag vill ständigt framåt för att veta vad som ska hända. Det går snabbt och shit happens all the time. Så…. ja, jag längtar redan efter nästa del (som snart släpps på engelska!)

 

Förlag: Modernista
Går att köpa här: Adlibris, Bokus, Cdon