Poppy Pym och Faraos förbannelse – Laura Wood

wood_poppy_pym_och_faraos_forbannelse_omslag_inb.jpg
Recensionsexemplar från Modernista

Poppy Pym har haft en annorlunda barndom. Hon övergavs av sina föräldrar och spenderade barndomen med en kringresande cirkus där hon bildade sin egen, om än lite annorlunda, familj.

När hon fyller elva år är det dags för henne att börja i en lite mer…vanlig skola och kulturkrockarna låter sig inte vänta. Snart blir dock en antik egyptisk ädelsten stulen och Poppy tycker helt plötsligt att den fina internatskolan har blivit lite mer spännande.

Mystiska saker börjar hända och Poppy är säker på att det beror på Faraos förbannelse – kommer Poppy och hennes vänner hinna lösa mysteriet innan förbannelsen drabbar dem?

 

Poppy Pym och Faraos förbannelse är Laura Woods debutbok och även den första delen i en serie om Poppy. Den andra delen kom ut på engelska nu i september 2016. Den jämförs med bland annat Harry Potter-böckerna av både folk som gillar och ogillar den. Jag vill inte fastna i detta, då det känns mer än diskuterat, men jag vill ändå snabbt nämna vad jag tycker. Ja, det finns en hel del likheter. Nej, jag hade inte funderat på det närmare om fröet inte redan hade såtts (okej, kanske lite). Jag tycker helt enkelt inte att det stör så pass mycket att jag anser det vara en ren kopia. Det som blir sämst blir dock ”elevhemmen”, som jag upplever inte får något riktigt syfte, medan de i Harry Potter är desto mer omtalade. Kanske ändras detta i senare delar, vem vet? Än så länge kändes de överflödiga.

Självklart är huvudkaraktären föräldralös men let’s be honest, det är ingen kopia på Harry Potter utan näst intill standard i både (barn/ungdoms) -bokvvärlden samt superhjältevärlden samt… osv i all evighet. Not unique at all, men ser inget farligt eller störande i det.

Berättelsen i sig var rolig, och jag kan verkligen tänka mig att barn i målgruppen tycker att den är spännande – för det tyckte även jag ibland. Den är inte allt för djup, inte allt för lång och inte allt för komplicerad. Cirkusfamiljen fick mig att skratta till ibland och jag hoppas att de får mer plats i kommande delar, samt att vi får lära känna alla karaktärer lite mer på djupet. Det är något som jag tror hade varit positivt för boken och berättelsen.

Rekommenderas till: De barn som tycker att till exempel Harry Potter är för komplicerad men som gillar mystiska händelser.

Del 1 i serien om Poppy Pym
Förlag: Modernista
Kan köpas här: Adlibris, Bokus, Cdon

Ett veck i tiden – Madeleine L’Engle

lengle_ett_veck_i_tiden_omslag_inb.jpg

Recensionsexemplar från Modernista 

Megs pappa är spårlöst försvunnen. Folk i hennes omgivning antyder mer eller mindre diskret att han antagligen aldrig kommer att komma tillbaka men varken Meg eller hennes mamma har slutat hoppas. Men var har han tagit vägen?

Meg sitter uppe en stormig natt, rädd för vad naturen kan åstadkomma. Hon märker snart att hon inte är den enda i familjen som är vaken. Lillebror Charles Wallace väntar på henne och snart kommer mamma också. Helt plötsligt står främlingen Fru Vadå utanför deras dörr och snart kommer hon tillsammans med två av sina vänner ha vänt upp och ner på allt det som familjen tidigare kunnat tro om omgivningen och världen.


Ett veck i tiden 
skriven av Madeleine L’Engle är en klassiker som publicerades redan år 1962, men som nu ska bli film. Det är kul när förlag väljer att släppa gamla böcker, berättelser är odödliga vilket det är bra att bli påmind om ibland, speciellt då det kommer ut nya böcker på löpande band. Detta är alltså precis vad Modernista har valt att göra med Ett veck i tiden, som jag tidigare inte har läst. Men nu så.

Ibland kan jag bli uttråkad av barnböcker för att de håller enligt mig en onödigt låg nivå, på flera olika sätt. Den fällan tycker jag inte att L’engle hamnar i, nästan tvärtom. Språket är relativt komplicerat utan att bli flummigt med ord som säkert både en och två ungar behöver slå upp och berättelsen kan stundvis kräva en hel del tankeverksamhet. Precis så som det ska vara, om man frågar mig. Författarens citat “You have to write the book that wants to be written. And if the book will be too difficult for grown-ups, then you write it for children.” känns närvarande och aktuellt. Minst sagt.

När jag läste kom jag på mig själv med att undra vad det egentligen är som är så speciellt med boken, och varför den har blivit så hyllad. Jag gillar den, men var tveksam till nivån av hyllningar. Snart kom samma tanke framkrypande som när jag nyligen läste Stolthet och fördom av Jane Austen: En bok måste läsas i den kontext där den skrevs. Jag vet att Meg för många var en viktig karaktär – tjej och annorlunda än många andra huvudkaraktärer – samtidigt som den science fiction som man får stöta på var unik för sin tid och en inkörsport för många läsare. I denna kontext kan jag verkligen se vikten av just denna bok och berättelse.

Och jag gillar den. Den låg hela tiden på rätt sida (men ack så nära) linjen mot att bli för flummig, och jag gillade det språkliga. Jag gillar att det inte anses vara för svårt för barn/unga. Att alla karaktärer är egna och att Meg är skitgrym på matematik. Berättelsen i sig kanske inte idag, för mig, är så unik som den en gång var. Men det är absolut en bra bok. Kort men naggande god.

Rekommenderas åt: Dig som vill läsa en lite annorlunda klassiker.

Förlag: Modernista
Går att köpa här: Adlibris, Bokus, Cdon.

 

Jag utan dig – Kelly Rimmer

rimmer_jag_utan_dig_omslag_inb_sticker.jpg
Recensionsexemplar från Modernista

I Callums liv kretsar allt kring arbetet. När han träffar Lilah på färjan hem sätt en boll i rullning som ska komma att förändra bådas liv för alltid. Lilah är en jurist som kämpar för miljön och som försöker leva livet fullt ut – helst utan skor. Med andra ord är hon Callums motsats.

När de träffas klickar de direkt och tillsammans skapar de snabbt något nytt. Men Lilah drar sig undan och kämpar emot. Tecknen som hon länge ignorerat visar sig bli allt starkare och hon kommer snart att behöva berätta för Callum vad det är som sker i hennes liv – och att det återigen kommer att vända upp och ner på deras liv.

Jag utan dig av Kelly Rimmer är ännu en bok i raden av jämförelser med Moyes och Nicholls böcker. Jag kan vara ganska tveksam till jämförelser som dessa, även om jag förstår poängen (relaterar, säljer, osv) och att jag själv gör det ibland (guilty som fan). Men ändå. Ni fattar. Nu har jag inte läst just de titlar som nämns på detta omslag, men om jag jämför med annat som jag läst av författarna så kan jag förstå kopplingen. Inledningen med ensamma karaktärer, kärleken som slår omkull hela livet för alla inblandade och något som vänder upp och ner på hela skiten. Inte jätteunikt, men måste det alltid vara det?

Jag tycker inte det, för Jag utan dig får mig att underhållas i flera timmar, att ta upp boken direkt när jag får chansen, att skratta men mest av allt att gråta. Känslorna jag känner när jag läser är bra mycket starkare än de Nicholls och Moyes lyckas framkalla hos mig. Det är desto mer unikt.

Jag gillar karaktärerna och mest av allt detaljerna. Att Lilah inte gillar att ha skor på sig känns så himla HENNE, trots att hon inte ens finns egentligen. Att Callum gillar att ta hand om sitt utseende är så självklart på något sätt?  Jag tycker om dem, och jag gråter så himla mycket (hulkar, alltså. Ingen vacker syn.) när jag stänger ihop boken för sista gången och inser att jag inte kommer att få träffa dem igen.

I mina ögon är Jag utan dig en otroligt fin kärleksberättelse. Absolut värd att läsa.

Rekommenderas åt: Romantikern. Prepare for tears.

Förlag: Modernista
Går att köpa här: Adlibris, Bokus, Cdon.

Glassvärdet – Victoria Aveyard

aveyard_glassvardet_omslag_inb
Inlägget kan spoila tidigare delar i serien, you have now been warned.

Mare och Cal har nyss lyckats komma ifrån Maven och det helvete han utsatt dem för. Mave har fått reda på att hon inte är ensam, att det finns fler som är både röda och silver – en blandning av de båda. Människor med speciella krafter, annorlunda än alla andra som man tidigare känt till.

Mare lovar sig själv att hon ska finna och rädda så många som möjligt, men hon tävlar mot Maven – rikets mäktigaste man.

Samtidigt står hon inför svårigheten att veta vem hon kan lita på i en värld där alla verkar ha anledningar att hata och vilja skada alla andra.

Glassvärdet av Victoria Aveyard är den andra delen i serien Röd drottning. Glassvärdet kastar oss in i berättelsen precis i den sekund där föregångaren slutade och det tog en stund för mig att komma ihåg alla karaktärer och allt annat kul som behövs för att kunna njuta av en bok fullt ut. Då det har gått ett par månader sedan jag läste Röd drottning tog det också en stund innan jag hängde med i storyn. Litet minus.

I övrigt: Liiite för mycket kärlekstrubbel i icke-paradiset enligt min smak. Eller, det var snarare så att det tog över för mycket. Stundvis kändes det som att Mares kärlekstrubbel var dryga 90% av handlingen – vilket kan vara okej om det är det man är into. Jag vill dock ha något som för handlingen framåt, vilket jag inte tyckte att kärleksgrejen gjorde. Ännu ett minus.

(Shippar dock fortfarande Mare och Cal. Såklart.)

Slutet var dock fuuuucked up. Inte helt i min smak, men samtidigt så tycker jag att det höjde boken och dess tempo rejält, vilket är ett stort plus efter 300 sidor kärleksgnabb (okej. Där överdrev jag lite). Efter två böcker vet vi i alla fall att Victoria Aveyard är grym på slut och de sista trettio sidorna i en berättelse. Plus.

Trots de minus jag nämnt så tror jag att den tredje boken kommer att bli awesome. Kvalitén har inte hela tiden varit på topp men ändå så är jag fast. Det är något som får mig att längta röven av mig efter en fortsättning. Det, om något, är ett stort plus.

Småspoiler och inte jätterelevant: Men två sjuttonåringar som sover ihop men inte ligger med varandra eller ens typ hånglar? Händer just detta inte lite väl ofta i böcker som denna? Lol.

Rekommenderas åt: Triangelälskaren som gillar att ha sin kärlekshistoria kryddad med lite fantasy.

Del 2/3 i Röd drottning-serien
Läs min åsikt om tidigare delar här: #1
Förlag: Modernista
Går att köpa här: Adlibris, Bokus, Cdon.

Kanske är det allt du behöver veta – E. Lockhart

KanskeArDetAllt-Plano-Copyright-HannaLarsson.jpg
En vacker och välbärgad familj.

En privatägd ö.
En smart, men trasig tjej och en passionerad kille med högtflygande drömmar.
Fyra vänner vars vänskap blir destruktiv.
En revolution. En olycka. En hemlighet.
Lögnerna.
Kärleken.

Läs den.
Och om någon frågar hur den slutar –
LJUG.

Texten ovan är kopierad från baksidan på Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart. I detta fall tycker jag att ‘ju mindre man vet, desto bättre’ stämmer ganska bra. En berättelse om några rikemanskids som har mer att berätta än man inledningsvis kan tro. Jag läser med en klump i magen som vägrade lämna mig förrän långt efter jag stängt igen boken för sista gången. Känslan av att något stort kommer att ske och att jag inte kommer att gilla det finns där ständigt. Ändå blir jag chockerad när väl slutet kommer.

Jag läste någonstans att vissa tyckte att slutet var konstigt och orealistiskt, men jag håller inte med. Utan att spoila kan jag ju säga att trots att det chockerade mig så tycker jag såhär i efterhand att det var realistiskt. Egentligen vill jag diskutera det här mer, men då måste jag spoila exakt hela boken och det vore ju lite synd.

Flera gånger märkte jag i texten att det var samma författare som till Den ökända historien om Frankie Landau-Banks trots att det är två helt olika berättelser. Kanske är det allt du behöver veta har inte samma humor, men någonting i Lockharts sätt att skriva blir som en tydlig signering. Jag gillar det, att likheten är så pass tydligt trots olika berättelser med helt olika känslor som styr.

Rekommenderas åt: Den som uppskattar klump i magen och tårar. Hehe.

Förlag: Lavender lit
Går att köpa här: Adlibris, Bokus, Cdon.