Mini read-a-thon

Om jag sket i allt och la mig i soffan för att läsa hela dagen idag? Jupp. Än så länge har jag hunnit med två böcker och ja.. de är ganska olika.

Först och främst så blev jag klar med den andra och avslutande delen i Veronica Roths serie Dödens märken i och med Ödets timme. Det är något väldigt tillfredställande med att avsluta en serie, om än lite sorgligt ibland.

Den andra boken jag checkade av var en födelsedagspresent som min man köpte till mig. En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell är exakt vad det låter som. En dagbok skriven av en bokhandlare. Enkelt och bra.

Planen är att påbörja Skuggornas drottning av Sarah J Maas (som jag tvingade min man att köpa åt mig på vägen hem från jobbet) ikväll! Peppen!

Angående min reading slump – den måste väl vara över nu? DEN MÅSTE VÄL VARA ÖVER NU??? Herregud, den har varat länge.

IMG_0431 (1).JPG

TBR: September

Nä. Nu måste mitt lästempo öka. Rejält. Slut med slumpen, nu tvingar jag mig själv att läsa. Har kirrat en hög med böcker som jag vill få läst nu i september. Så… nu kör vi?

img_0415.jpg

Ödets timme av Veronica Roth är en fortsättning på Dödens märke som jag läste när den släpptes. Sedan dess har jag sett fram emot fortsättningen och nu är det äntligen dags. Classic dystopian young adult-bok så med andra ord: Right up my alley.

När jag fyllde år nu i augusti fick jag En bokhandlares dagbok – Shaun Bythell av min kära man. Inte nog med att omslaget är fantastiskt vackert, den verkar så himla bra. Älskar hela idéen.

Ner i brevlådan damp detta recensionsexemplar som jag var sugen på. Ord i djupaste blått av Cath Crowley har jag sett nämnas på booktube och har sedan dess velat läsa den så det var passande att den dök upp nu.

Sleeping giants av Sylvain Neuvel har jag varit sugen på superlänge och när en nära vän tipsade mig om den så kände jag att det var dags. Detta blir månadens bok på engelska, då jag försöker läsa annat än på svenska. Sleeping giants är första delen i en serie, och den släpptes nyss på svenska men vill man kunna läsa flera på rad så får man vänta sig till den engelska versionen.

En härlig blandning. Om inte detta kan få mig på läsbanan igen, då fungerar nog ingenting.

Röde Orm: en berättelse från okristen tid- Frans G Bengtsson

13040653_O_1
Nyligen berättade en vän till mig att hon hade läst Röde Orm och att den var så himla bra, ”bättre än förväntat”. Jag instämde, och vi kom överens om att ”vi inte ens trodde att den skulle vara speciellt bra”. Varför vi läste den? Vi kan väl låtsas att det berodde på någon sorts intuition gällande bra böcker?

Sanningen, i mitt fall och inte min väns det vill säga, var att jag hade bränt av de flesta ljudböckerna i min bokhylla i Storytel och jag var tvungen att ta ett snabbt beslut inför en lång dag på jobbet som skulle innebära hörlurar i min ensamhet. Röde Orm var den första klassikern (ljudböcker är som bäst när de är klassiker – hur kommer det sig? Eller är det bara jag som inbillar mig?) jag skrollade fram som jag inte redan hade lyssnat på eller som jag inte ens hade hört talas om. Och resten är historia. Nåja, nästan i alla fall.

CY1fKk2

Först och främst så är det en otroligt bra ljudbok. Formatet är passande, uppläsaren Stephan Karlsén är fantastisk och berättelsen är fängslande. Boken släpptes ursprungligen i två delar (Sjöfarare i Västerled och Hemma och i Österled och är hela 18 timmar lång i sin nya, inspelade ljudboksversion. 18 timmar och inte en enda kändes det minsta tråkig eller långdragen.

Kort beskrivet handlar boken om vikingen Röde Orms äventyr tillsammans med sitt gäng. De åker både hit och dit och får uppleva det mesta tillsammans med de flesta. De träffar på flera olika platser och kulturer – ibland mer ofrivilligt än annars. Och det är galet underhållande. Karaktärerna är skitroliga, situationerna de utsätts för är over the top (det vill säga oväntande och galna) och berättelsen känns tidlös trots att den utspelar sig på vikingatiden och är utgiven på 1940-talet.

Must read!

Jag lyssnade här: Storytel
Förlag: Norstedts
Går att köpa här: Adlibris, Bokus, Cdon

Hasselskogen – Melissa Albert

albert_hasselskogen_omslag_inb.jpg
Recensionsexemplar

Det var ett tag sedan jag läste Hasselskogen och där och då tyckte jag att det var en underhållande berättelse som gick undan att läsa. Nu kan jag knappt komma ihåg vad den handlar om… Till bokens försvar säger det nog mer om mig än om boken. En av anledningarna till att jag skaffade den här bloggen var just för att jag skulle kunna kolla tillbaka och se vad jag tyckte om böcker. Såååååå. Tillbaka till Hasselskogen. 

Alice och hennes mamma har alltid varit förföljda av otur och hemskheter. De har flyttat runt hela Alice liv och när hennes mormor, en hyllad författare, dör blir allt ännu värre. Helt plötsligt är hennes mamma bortrövad till vad som verkar vara den mörka värld hennes mormors berättelser utspelat sig i. Alice är redo att göra allt i sin makt för att få sin mamma tillbaka, men den enda ledtråd hon har är en lapp från sin mormor där det står Håll dig borta från Hasselskogen. Med hjälp av sin klasskamrat tillika mormors galna fan Ellery ger hon sig ut på ett äventyr hon aldrig kommer att glömma.

Jag har tidigare nämnt att jag älskar bokserier. Men det finns faktiskt tillfällen då böcker skulle vinna på att vara standalones. Här är ett sådant fall. Det stretchas så in i helsike och jag ba;

giphy
För det är så mycket bättre när det är här och nu, allt måste liksom inte bli triologier. Det händer mycket på kort tid, och flera gånger märker jag att berättelsen överraskar mig i och med den riktning den tar.  Underhållande, men ingenting revolutionerande.

Jag tror (nej, jag är inte helt säker ännu) att jag tycker om trenden med att vår värld finns parallellt med andra mer fantasyinspirerande platser i den stil som finns i Hasselskogen, Fandom och andra böcker som hypats de senaste åren. Det blir en kul klash mellan vår nutida, moderna värld och våra drömmars (och ibland mardrömmars) världar. Just när det kommer till detta måste jag ge Melissa Albert en high five för det är så himla bra gjort!

Så ja… denna recensionen was all over the place. Men, återigen. Underhållande, men ingenting revolutionerande. MEN, så fint omslaaaag!

Förlag: Modernista
Går att köpa här: Adlibris, Bokus, Cdon

Halva året har gått

Halva året har gått (well, mer än så men schhhhh) och hur har det egentligen gått med min läsning?

Skärmavbild 2018-08-06 kl. 20.04.14.png

Skit. Riktig jävla skit.

MEN. Nu väljer vi glädjen och läser riktigt mycket kommande 4.5 månader.

Warcross – Marie Lu

lu_warcross_omslag_inb.jpgRecensionsexemplar från förlaget

Det som fick mig att inledningsvis bli intresserad av Warcross var två saker. För det första drog författarnamnet till sig min uppmärksamhet. Jag har läst Marie Lus två andra serier och de båda var väldigt underhållande så det var en självklarhet att hennes nästa bok skulle hamna i min bokhylla så snabbt som möjligt. Den andra anledningen var att flertalet recensioner har jämfört Warcross med en av mina all time favorites: Ready player one av Ernest Clint. Så ja, att jag skulle läsa den blev snabbt en självklarhet.

Warcross är spelet som har blivit mer än bara ett spel. För många har det blivit en livsstil, ett sätt att leva på. Så när bounty huntern Emika Chen hackar sig in i det för att få pengar nog till sin hyra förväntar hon sig att hon ska åka rakt in i fängelset utan att passera gå. Istället sätts hon på ett plan direkt för att få träffa Warcross’ skapare Hideo Tanaka. Han behöver en spion – och snart är Emika en del av en värld som hon tidigare bara kunnat drömma om.

Kopplingen till Ready player one då? … jadu. Jag är inte blind för likheterna – den virtuella världen, det rika geniet som skapade den och den fattiga, ensamma och unga huvudpersonen som gör det som ingen trodde var möjligt. Skillnaderna är dock också många och jag skulle inte gå så långt som att säga att Warcross på något sätt är en version eller kopia av Ready player one. Det stör inte, med andra ord, utan de båda har något att tillföra, om än i olika former.

Det är däremot lite synd att Emika måste vara den där stereotypiska YA-huvudpersonen. En ung, ensam, fattig tjej som förlorat allt, med en tråkig barndom… ändå så gör hon det som ingen annan kan och får på så vis den rika, unga, unika, geniala snubbens uppmärksamhet. ZzZz. Ändå så tråkar Emika inte ut mig, som huvudpersoner ofta gör (seriöst, det är ett samtalsämne vi ofta tar upp här hemma, jag har en hel teori utvecklad angående att huvudpersoner i tv-serier och böcker ofta är de mest tråkiga men att de är ett nödvändigt ont, lite som ett spindelnät som håller ihop allt och allihop). Istället tycker jag att det är ganska kul att följa henne, trots att hon tar några riktigt puckade beslut. Well, would it even be our very much loved YA without stuff like that?

gif

Både språket och storyn är enkelt och det glider snabbt framåt – och det ÄR verkligen underhållande. Nej, det kanske inte är ett litterärt mästerverk, men precis som med de tidigare serierna Lu skrivit så får hon mig snabbt engagerad i karaktärerna och jag vill ständigt framåt för att veta vad som ska hända. Det går snabbt och shit happens all the time. Så…. ja, jag längtar redan efter nästa del (som snart släpps på engelska!)

 

Förlag: Modernista
Går att köpa här: Adlibris, Bokus, Cdon

 

Slumpen.

Den värsta lässlumpen att hamna i måste vara den där man precis läst massa böcker. Lusten finns, men ändå går det inte ihop. Inga böcker blir lästa. Man (läs: jag just nu) hamnar efter när det gäller årets läsmål. Och boom, där är stressen.

Så jag slutade typ att läsa. Började lyssna på ljudböcker på väg till jobbet och försökte få bort stressen kring det som annars brukar vara det mest avslappnade i mitt liv.  Läsning ska vara nice och det var det inte.

Sprang in på sci-fi bokhandeln och köpte Spinning Silver av Naomi Novik för att sedan gå in om på Akademibokhandeln och köpa Ödets timme av Veronica Roth.

Nu ska jag komma ut ur den här slumpen. Dags för att njuta av läsningen igen.

 

 

Återstoden av dagen – Kazuo Ishiguro

återstoden av dagen
Nu har jag äntligen läst förra årets nobelpristagare. På tiden, skulle jag vilja påstå, men ändå långt snabbare än det brukar ta mig med tanke på att jag inte brukar lyckas få dem lästa över huvud taget. Men nog om mig.

Återstoden av dagen är en berättelse som inledningsvis kan tros handla om något så simpelt som en butler och hans semesterresa genom den engelska landsbygden, men går man på den lätta visar det sig snabbt att man har fel. Istället är det en berättelse om idealism, lojalitet, klassfrågor, tillbakatittande efter ett långt liv och så himla mycket mer. Stevens är en butler i ett stort vackert hus som sett bättre dagar, hos en ny arbetsgivare som nu pushar Stevens till att ta låna hans bil och resa iväg några dagar när han ändå ska vara ledig. När han väl åker får vi följa med genom Storbritannien – och genom hans liv.

Jag får snabbt en känsla av ogillande gällande Stevens. En känsla som genom boken endast förstärks. Nu tror jag verkligen inte att det är meningen att man ska gilla honom, men jag måste erkänna att jag stundvis blev rakt ut förbannad på honom. Han är ett klassiskt praktarsel som gömmer sig bakom en falsk känsla av lojalitet mot sin arbetsgivare och yrkesroll och en idealism som är så pass felriktad att jag inte vet om det blir komiskt eller tragiskt. Det får effekt och jag vill veta mer om hur han tänker och när jag snabbt börjar ana hur vissa saker ska utspela sig så blir jag nyfiken på hur Stevens ska reagera, agera och motivera sitt beteende.

Sättet som Ishiguro för fram berättelsen är som ett pussel av minnen, nutid och Stevens tankar. Det är inga sensationella kaboom-händelser utan istället en lågmäld berättelse som sakta rullar fram utan att för den delen förlora sin dragningskraft. Det är svårt att sammanfatta berättelsen genom att beskriva en stor händelse eller en viss tidpunkt, utan istället byggs det upp genom just pusselbyggandet. Det är ett kreativt sätt att ta läsaren från punkt A till B och det blir på så sätt en underhållande resa att följa med på.

Sättet Ishiguro gör att jag läser det som ett klassiskt verk, men det beror även på hur jag läser orden och meningarna. Det är inget sensationsförfattarskap vi har att göra med här, snarare tvärtom. Hade man bytt ut vissa tidstypiska saker (politiska personer, händelser och tex bilkörandet) så hade boken kunnat vara skriven 1850, 1950 eller 2005.

Jag skulle inte påstå att jag förstår mig på tankegångarna hos jurymedlemmarna när de ska av göra vad för något skrivande som är värt ett nobelpris i litteratur, men för mig var Återstoden av dagen en underhållande läsning och jag njöt av varenda sekund.

Lyssnades på här: Storytel

Förlag: Wahlström & Widstrand
Går att köpa här: Adlibris, Bokus, Cdon

Fursten – Niccoló Machiavelli

fursten.jpgHar ni någonsin börjat läsa en bok utan att ha en aning om vad den handlar om? Detta trots att ni hört titeln nämnas tusen gånger som den klassiker den är? Jag var helt säker på att Fursten av Niccoló Machiavelli skulle vara en berättelse om en furste. Well. I was wrong. Istället är det…en…teori? gällande hur man som furste tar över ett geografiskt område samt behåller denna makt och allt vad det innebär.

Låter det lite småtråkigt? Det trodde jag att det snabbt skulle bli, men egentligen var det superintressant och det fångade mig så pass att jag satt och lyssnade mest överallt och hela tiden. Mikael Persbrandt var uppläsare och trots att jag inte är ett speciellt stort fan av honom så måste jag erkänna att han gjorde ett riktigt bra jobb. Jag är nu helt övertygad om att Machiavelli hade exakt samma röst som Mikael Persbrandt har. Det måste bara vara så.

Och får jag klaga på något skitkonstigt, vilket jag såklart får med tanke på att det är min blogg, så vill jag gärna kommentera översättningen av titeln. Den engelska titeln är The prince vilket är så mycket coolare. Eller originaltiteln som är Il principo!? Typ alla vill läsa om prinsar men furstar känns lite mindre coolers, och detta är mer fakta än åsikt skulle jag vilja påstå.

Men man ska vara seriös. Och det är seriöst att tänka på att Fursten är ett verk skrivet i början av 1500-talet och att det är en verklig persons direkta analys av hur makt intas och upprätthålls – hur politik bäst bör föras och hur man vinner folkets gunst. Hur bör en stat styras? Frågor som än idag på många sätt är aktuella på många håll, även om stora delar av Machiavellis metoder är lite väl brutala för min personliga syn på ledarskap. Än dock visade det sig vara mer hänförande än jag hade vågat hoppas på och såhär i efterhand är jag glad att det inte visade sig vara en berättelse om en furste utan istället var exakt vad det är.

Lyssnades på: Storytel

Förlag: Natur & Kultur
Går också att köpa som analog bok med riktiga sidor här: Adlibris, Bokus, Cdon

Vad händer i livet just nu? Spoiler: Massa nice.

Det är så mycket som har hänt på sistone så jag vet inte ens var jag ska börja. Läsningen går inte så bra som jag trodde att den skulle göra, men ja. Så är det i vissa perioder, antar jag.

Ljudböcker har däremot fått en allt större del i mitt liv, speciellt gamla klassiker. Jag har lite svårare för ”nya” böcker i ljudboksformat, men jag vet inte riktigt varför… Nåja. Har ni sett att Bokus lanserat en ny ljudboksapp? Är superpepp på att testa! Har någon av er provat ännu?

Jag har nytt jobb (massor att göra då butiken öppnar nästa vecka så därav min frånvaro) som är så himla kul och roligt och det får livet att kännas värt och nice igen. Idag firade jag med att köpa en ny laptop så nu jävlar ska det bloggas. Ska börja på ännu ett inlägg direkt efter detta, bara för att jag kan.

Och så är ju sommaren här, men det har ni nog märkt va?