Återstoden av dagen – Kazuo Ishiguro

återstoden av dagen
Nu har jag äntligen läst förra årets nobelpristagare. På tiden, skulle jag vilja påstå, men ändå långt snabbare än det brukar ta mig med tanke på att jag inte brukar lyckas få dem lästa över huvud taget. Men nog om mig.

Återstoden av dagen är en berättelse som inledningsvis kan tros handla om något så simpelt som en butler och hans semesterresa genom den engelska landsbygden, men går man på den lätta visar det sig snabbt att man har fel. Istället är det en berättelse om idealism, lojalitet, klassfrågor, tillbakatittande efter ett långt liv och så himla mycket mer. Stevens är en butler i ett stort vackert hus som sett bättre dagar, hos en ny arbetsgivare som nu pushar Stevens till att ta låna hans bil och resa iväg några dagar när han ändå ska vara ledig. När han väl åker får vi följa med genom Storbritannien – och genom hans liv.

Jag får snabbt en känsla av ogillande gällande Stevens. En känsla som genom boken endast förstärks. Nu tror jag verkligen inte att det är meningen att man ska gilla honom, men jag måste erkänna att jag stundvis blev rakt ut förbannad på honom. Han är ett klassiskt praktarsel som gömmer sig bakom en falsk känsla av lojalitet mot sin arbetsgivare och yrkesroll och en idealism som är så pass felriktad att jag inte vet om det blir komiskt eller tragiskt. Det får effekt och jag vill veta mer om hur han tänker och när jag snabbt börjar ana hur vissa saker ska utspela sig så blir jag nyfiken på hur Stevens ska reagera, agera och motivera sitt beteende.

Sättet som Ishiguro för fram berättelsen är som ett pussel av minnen, nutid och Stevens tankar. Det är inga sensationella kaboom-händelser utan istället en lågmäld berättelse som sakta rullar fram utan att för den delen förlora sin dragningskraft. Det är svårt att sammanfatta berättelsen genom att beskriva en stor händelse eller en viss tidpunkt, utan istället byggs det upp genom just pusselbyggandet. Det är ett kreativt sätt att ta läsaren från punkt A till B och det blir på så sätt en underhållande resa att följa med på.

Sättet Ishiguro gör att jag läser det som ett klassiskt verk, men det beror även på hur jag läser orden och meningarna. Det är inget sensationsförfattarskap vi har att göra med här, snarare tvärtom. Hade man bytt ut vissa tidstypiska saker (politiska personer, händelser och tex bilkörandet) så hade boken kunnat vara skriven 1850, 1950 eller 2005.

Jag skulle inte påstå att jag förstår mig på tankegångarna hos jurymedlemmarna när de ska av göra vad för något skrivande som är värt ett nobelpris i litteratur, men för mig var Återstoden av dagen en underhållande läsning och jag njöt av varenda sekund.

Lyssnades på här: Storytel

Förlag: Wahlström & Widstrand
Går att köpa här: Adlibris, Bokus, Cdon

Annonser

En reaktion på ”Återstoden av dagen – Kazuo Ishiguro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s