Sovande jättar – Sylvain Neuvel

sovande jättar.jpg
Det är något speciellt med Sovande jättar. Jag kan inte peka ut en eller två enskilda anledningar, men helheten som skapats blir unikt och helt jävla underbart. Först och främst så är det fantastiskt hur brett denna sci-fi bok har nått – ALLA runt mig pratar om den. The hype is real, vilket snabbt gjorde mig lite nojig. Om det är något som snabbt kan förstöra en bok eller en film så är det för höga förväntningar.

”Deadwood, South Dakota. Den lilla flickan Rose cyklar i kvarteren nära sitt hem när marken under henne plötsligt försvinner i ett slukhål. Hon vaknar upp på botten av en djup grop. Räddningspersonalen som kikar ner i hålet möts av en chockerande syn: en liten flicka i en gigantisk hand av metall.

Sjutton år senare är mysteriet med det bisarra metallföremålet ännu inte löst. Forskarnas teorier och militärens undersökningar har inte kunnat förklara det märkliga. Fallet läggs på is. Men vissa slutar aldrig söka efter svar. Som Rose.

Hon är nu en välutbildad fysiker och leder ett topphemligt team som försöker lösa gåtan med handen. Men samtidigt som hennes forskningsteam succesivt närmar sig sanningen hopar sig gåtorna: Vem placerade handen i marken? Finns det fler delar? Och vad ska den användas till?” – Beskrivning från Brombergs

Jag har sett en del beskriva detta som en thriller/mystery-bok men jag blir nästan förbannad. Ja, det är del mysterier i den men det är en klassisk jädra sci-fi-berättelse. Är det inte för att det säljer lika mycket på den svenska marknaden? Eller är det okunskap? Eller har jag fel? (Nej)

tenor.gif

Nåja, tillbaka till boken. Den är skriven i jorunal-format. Vi får läsa bland annat intervjuer med militärer och forskare som på olika sätt är inblandade i soppan kring metallhandsgåtan. Och helsike, vad spännande det är. VAD ÄR DET EGENTLIGEN DE HITTAT? Jag sitter på spänn hela boken igenom och det första man vill göra när man slagit ihop sista sidorna är att ta upp den andra delen i serien. Ett journal-format är alltid en utmaning – det kan bli genialt men också ren jävla skit. Det handlar om att balansera hur mycket information som ges och att få in det på ett bra sätt utan att man som läsare uppfattar att information skrivs bara för att läsaren behöver få informationen. Självklart är det därför – men det krävs av författaren att detta görs på ett naturligt sätt. Och det lyckas verkligen Neuvel med. Formatet känns perfekt för Sovande jättar. 

Man vill som läsare ständigt veta mer. MER. MERRR! Vad – vem – hur – VARFÖR? Varenda svar man får är som en smäll i huvudet. Överraskningarna är många och storyn är amazing.

Honestly. Ba läs den.

Ett sista tips är: Läs den på engelska! Jag läste Sovande jättar på svenska och avslutade igår del två, Waking gods, på engelska. Så mycket bättre!

Del #1 i serien Themisfilerna
Förlag: Brombergs
Går att köpa här: Adlibris, Bokus, Cdon

3 reaktioner på ”Sovande jättar – Sylvain Neuvel

  1. Det här är en bok jag hört så mycket bra om, men jag som har oerhört svårt för sci-fi, skulle jag ändå kunna gilla? Hade varit tryggt om du beskrev den som en thriller istället, känner jag! 😉

    Gilla

    1. Hehe, det är nog därför den beskrivs som thriller på sina ställen….för att det är lättare för många att smälta. Ja! Det tror jag! För det är inte sci-fi på det sättet att man sitter och tänker på det ständigt. Och det finns en del thriller/mystery-inslag. Jag tror mest det hänger på om man gillar formatet i detta fallet!

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s