Det – Stephen King

9789100176136.jpg
Årets första inlägg blir om årets första utlästa bok. Jag har varit sugen på Stephen Kings Det i flera år nu men som för många andra har tjockleken skrämt bort mig. Denna upplaga ligger på 1340 sidor… När hysterin återigen översvämmade vår värld förra året i och med den nyinspelade filmen så hamnade jag på bio två (!) gånger och jag var såklart tvungen att köpa boken. Och här sitter jag nu och vet inte riktigt hur jag känner.

Missförstå mig inte, ända in i slutet hade jag inget att klaga på, inget som gjorde annat än att ge mig en läsupplevelse i toppen – kunde detta komma att bli topp fem bästa böcker någonsin? Sen kom scenen som lyckades förstöra en stor del av berättelsen. Hur kan ens fem sidor påverka resterande 1300 så pass mycket? Varning för spoiler nu, men en ganska beskrivande scen med barn som har sex med varandra, och som om det inte är nog så hade scenen inte ens någon mening. 1. Varför skriva en sådan scen? 2. Varför skriva en sådan scen om den inte ens har en mening? (Speciellt när allting annat i boken har ett tydligt syfte) 3. Varför skriva flickans (ett barns!) tankar som om det var en vuxen som tänkte dem? Jag hade nog rekommenderat Det till i stort sett alla om det inte vore för just denna scen, så pass mycket störde den läsupplevelsen. Nu har jag fått det sagt så nu låtsas vi som att den scenen inte finns.

I övrigt var det en fantastisk bok på alla sätt och vis. Jag skippar att berätta något om handlingen, det känns som att inte en enda kotte har kunnat undgå denna berättelse. Ondska, i alla dess former, i ett fantastiskt utförande. Inte en enda gång tänkte jag att den var för lång, att någonting var onödigt (som sagt, vi låtsas att scenen ovan inte finns) eller inte bidrog till berättelsens framfart. Istället känns det nästan tvärtom. Allt har ett syfte. Och jag gillar det, mycket. Alla de detaljerade bakgrundbersättelserna ger både situationer och karaktärer en otrolig tyngd och till slut känns det som att jag vet lika mycket som alla andra, alla de karaktärer som lever i berättelsen. På något sätt ger de många tillbakablickarna en känsla av full förståelse. Fantastiskt skrivande.

Utförandet är något utöver det vanliga, King hoppar i tid (både mellan barnens nutid och de vuxnas nutid och minnen, Derrys tidigare händelser…), mellan perspektiv och personer, mellan… Ja. Ändå känns det inte förvirrande, inte ens för mig, som är ganska lättbortdribblad när det kommer till hopp i berättelser. Istället känns det som en resa, där man redan vet delar av slutet, men ändå vill veta exakt allt.

Om det är läskigt? Ja, det skulle jag vilja säga. Inte för att det är läskiga scener per se, snarare för att King tar sig in under ens hud. Det är läskigt för att det handlar om rädslor, om barndomen och om allt det där som fortfarande skrämmer mig trots att jag låtsas som att det inte gör det.

Det finns mer att säga: Om karaktärerna, om Maine, om slutet, om alla de fantastiska bakgrundsberättelserna, om ondska. Men ja. Vi stannar här för denna gång och återkommer när tankarna lyckats sätta sig lite.

Förlag: Albert Bonniers förlag
Går att köpa här: Adlibris, Bokus, Cdon

Annonser

En reaktion på ”Det – Stephen King

  1. Oj, det lät inte bra att något så litet kunde förstöra så mycket. Jag hade inte tänkt läsa den, möjligen se filmen, men man vet ju aldrig. Det är nog mest sidantalet som avskräcker mig där!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s