Tänk på att detta är del 2 i en serie och att det då kan dyka upp spoilers på föregående del.
Clarys mamma ligger medvetslös och Clary försöker hålla sig undan skuggjägarvärlden (och Jace). Istället spenderar hon så mycket tid som möjligt med Simon, som är fantastisk och främst av allt inte är hennes bror.
Men hur mycket Clary än vill återgå till sitt gamla, normala liv så går det inte. Hon måste söka upp sin fanatiska och farliga pappa Valentine om hon ska ha en möjlighet att rädda sin mamma – och hon behöver Jace’s hjälp.
Man (läs: jag) är ju tveksamt inställd till andra delen i serier. De suger ju oftare än de är bra, känns det som. Eller är det en myt? På sistone har jag läst en hel del ”tvåor” som varit helt okej och till och med bättre än så, men ändå blir jag lite rädd och nervös när jag ska inleda fortsättningen på en skitbra bok. Jag ska inte ljuga och sitta här och påstå att Cassandra Clare lyckades med Stad av aska såpass bra att den är bättre än förgångaren Stad av skuggor MEN den är faktiskt bra. Väldigt bra.
Jace är lite skitnödigt jobbig från och till medan Clary också kan gå mig på nerverna ibland men utöver det är det riktigt intressant och kul. Shit goes down, kan man ju minst sagt säga förresten. Vi får träffa på en hel del varulvar, älvor och vampyrer men jag vill ha ännu mer. Och kära Magnus Bane – dig vill jag ha med i varenda kapitel, på varenda sida. Så fantastiskt underbar.
Det är inte alltid samma höga tempo som i föregående bok, men jag tycker ändå att det håller en hög nivå – så pass bra att jag redan har inlett del 3: Stad av glas. Jag är svag.
Del #2 i The mortal instruments-serien
Här är mina tidigare inlägg: #1
Förlag: Bonnier Carlsen
Går att köpa här: Adlibris, Bokus, Cdon.
bam tycker 