Ängel #2: Förlorad ängel – Becca Fitzpatrick

-images-article-coverimageplain-original-97813256_Forlad_nge_7126
Detta är del två i serie så det finns risker för spoilers.

Trots att jag långt ifrån gillade den första delen i Ängel-serien (som för övrigt är en skitkonstig översättning från Hush, hush), Fallen ängel så visste jag redan då att jag skulle läsa kommande delar. Främst för att jag redan hade köpt dem, om vi ska vara ärliga, man vill ju inte köpa i onödan. Men också lite för att jag hoppades att det skulle bli bättre, att jag skulle hitta anledningen till de höga betygen på Goodreads.

Jag har aldrig påstått att jag är smart och här är ett bevis på att just det är det sista jag är.

Förlorad ängel inleds kort efter Fallen ängels slut. Nora har sommarlov och tänker spendera så mycket tid som möjligt med Patch när allt går fel. Patch börjar bete sig konstigt och börjar att umgås med Noras största ovän, Marcie. En gammal barndomsvän till Nora, Scott, flyttar tillbaka till staden och Noras mamma tvingar henne att träffa honom. Helt plötsligt är livet inte lika nice som det nyss var, med andra ord.

Jag skulle kunna beskriva hela denna bok med ett ord: Gnäll. Det hade blivit en speciellt rolig recension, men den hade varit hundra procent sann. För Nora gnäller exakt. hela. jävla. tiden.

Som läsare stöter man på flertalet problematiska och tråkiga saker utöver gnället. Att varenda karaktär är en stereotyp (den snygga men farliga killen, den smarta tjejen som inte är som andra som den snygga killen dras till, den kaxiga/roliga tjocka tjejen…) Att Nora blir allt för mycket som Bella när hon inte får all uppmärksamhet av snubben hon gillar. (Ja, man får hänvisa till Twilight även fast man bara sett filmerna) Det kan väl inte bara vara jag som är över hela den här passiv brud som ska bli räddad av en farlig snubbe-grejen? Den patriarkala grejen är vad jag ogillar mest. Så mycket flosker och skitsnack som gör att jag ibland suckar högt.

I min diskussion kring den första boken tog jag upp att många scener kändes oäkta, påhittade (vilket de i och för sig är hehe) och överdrivna. Lite tråkigt, och ännu tråkigare att det fortsatte i Förlorad ängel. Jag köper det tyvärr inte. Det gör storyn mindre trovärdig.

Om vi ska avsluta med något positivt. Det är ett språk som flyter fram och det går snabbt att läsa igenom hela boken, inte ens en pendelresa och en halv kväll tog det mig. Det är väl lite det som gör att jag faktiskt både avslutar boken och fortsätter på den tredje samma dag. För helt ärligt, jag gillar grundtanken. Hela storyn med de fallna änglarna, nefilim och Noras plats i det hela. Jag är bara besviken på utförandet och det patriarkala som inte ifrågasätts ens lite.

Nej, den är inte helt värdelös, men absolut inte värd det höga betyg den har på Goodreads (idag: 4.07). Snarare 2 eller 2.5.

Del #2 i serien Ängel (engelska: Hush, hush)
Mina tidigare inlägg i serien: #1
Förlag: B Wahlströms
Går att köpa här: Adlibris, Bokus, Cdon

Annonser

En reaktion på ”Ängel #2: Förlorad ängel – Becca Fitzpatrick

  1. Vilken rolig recension. Jag läste några böcker i serien för några år sedan men jag minns liksom ingenting nästan. Mer än att jag inte gillade. Så jag har tänkt att kanske hade jag fel, kanske läste jag bara vid en dålig tidpunkt så kanske är de faktiskt väldigt mycket bättre än jag kommer ihåg. Men tydligen var minnet ok ändå och du har just besparat mig några timmar av bortkastad tid. 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s