Ett veck i tiden – Madeleine L’Engle

lengle_ett_veck_i_tiden_omslag_inb.jpg

Recensionsexemplar från Modernista 

Megs pappa är spårlöst försvunnen. Folk i hennes omgivning antyder mer eller mindre diskret att han antagligen aldrig kommer att komma tillbaka men varken Meg eller hennes mamma har slutat hoppas. Men var har han tagit vägen?

Meg sitter uppe en stormig natt, rädd för vad naturen kan åstadkomma. Hon märker snart att hon inte är den enda i familjen som är vaken. Lillebror Charles Wallace väntar på henne och snart kommer mamma också. Helt plötsligt står främlingen Fru Vadå utanför deras dörr och snart kommer hon tillsammans med två av sina vänner ha vänt upp och ner på allt det som familjen tidigare kunnat tro om omgivningen och världen.


Ett veck i tiden 
skriven av Madeleine L’Engle är en klassiker som publicerades redan år 1962, men som nu ska bli film. Det är kul när förlag väljer att släppa gamla böcker, berättelser är odödliga vilket det är bra att bli påmind om ibland, speciellt då det kommer ut nya böcker på löpande band. Detta är alltså precis vad Modernista har valt att göra med Ett veck i tiden, som jag tidigare inte har läst. Men nu så.

Ibland kan jag bli uttråkad av barnböcker för att de håller enligt mig en onödigt låg nivå, på flera olika sätt. Den fällan tycker jag inte att L’engle hamnar i, nästan tvärtom. Språket är relativt komplicerat utan att bli flummigt med ord som säkert både en och två ungar behöver slå upp och berättelsen kan stundvis kräva en hel del tankeverksamhet. Precis så som det ska vara, om man frågar mig. Författarens citat “You have to write the book that wants to be written. And if the book will be too difficult for grown-ups, then you write it for children.” känns närvarande och aktuellt. Minst sagt.

När jag läste kom jag på mig själv med att undra vad det egentligen är som är så speciellt med boken, och varför den har blivit så hyllad. Jag gillar den, men var tveksam till nivån av hyllningar. Snart kom samma tanke framkrypande som när jag nyligen läste Stolthet och fördom av Jane Austen: En bok måste läsas i den kontext där den skrevs. Jag vet att Meg för många var en viktig karaktär – tjej och annorlunda än många andra huvudkaraktärer – samtidigt som den science fiction som man får stöta på var unik för sin tid och en inkörsport för många läsare. I denna kontext kan jag verkligen se vikten av just denna bok och berättelse.

Och jag gillar den. Den låg hela tiden på rätt sida (men ack så nära) linjen mot att bli för flummig, och jag gillade det språkliga. Jag gillar att det inte anses vara för svårt för barn/unga. Att alla karaktärer är egna och att Meg är skitgrym på matematik. Berättelsen i sig kanske inte idag, för mig, är så unik som den en gång var. Men det är absolut en bra bok. Kort men naggande god.

Rekommenderas åt: Dig som vill läsa en lite annorlunda klassiker.

Förlag: Modernista
Går att köpa här: Adlibris, Bokus, Cdon.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s