Hon, Han och Döden – Sven Wollter

Honhan_omslag_hires (1).jpg
Rec-exemplar från Ordfront förlag

Måsen iakttar paret. Han och Hon åker tillsammans till sjukhuset för att tala med cancer-läkaren. Han smiter ut från mötet och försvinner iväg till en buss utan hjul. Hon lämnas kvar med sin sorg och ilska.

Över tid och rum och sorg tar berättelsen fart. Och så även deras dialog om det där som ingen vill prata om – Döden.

Hon, Han och Döden av Sven Wollter är roman som många gånger känns mer som ren poesi. Jag kan tänka mig att berättelsen i sig ibland blir lite väl flummig i mångas ögon, och gillar du inte sådant så är detta inte en bok för dig. Men poesi leker med gränserna och det är precis vad Hon, Han och Döden gör. Existentiella frågor får plats samtidigt som det ibland är så enkelt och vanligt som det kan bli. Låt mig visa vad jag menar med ett utdrag från sida 78f, när två av karaktärerna diskuterar vad som händer efter livet.

”- Ja ja ja, men inte för mig och vad menar du förresten med liv? Min fru till exempel tror att livet är oförstörbart, eftersom liv är energi och energin är oförstörbar, den övergår bara i annan form. Man blir som en liten blixt i kosmos. Som en fis i vinden. Men det har jag lite svårt att tro på. Fast det vet hon inte om. Det är den enda hemlighet jag har för henne. Det och att jag egentligen håller på GAIS. Hon håller på Blåvitt.”

Högt och lågt. Om Döden och Livet, men också om vardagsbestyr – hur man tillagar en anka, vilka fotbollslag man håller på och så alla dessa minnen som finns där när man levt ett helt liv. En bok där tankar är skrivna så som tankar tänks, med alldeles för långa meningar, precis som att dialogerna är skrivna precis så som dialoger talas, också där med alldeles för långa meningar. För långa men precis lagom långa. Det är så mycket som känns så äkta och ärligt att det som kan uppfattas som flummigt inte rör mig i ryggen. Det känns som poesi mer än ”bara” en roman, och poesi får gärna vara flummig.

Wollter lyckas på 190 (!) sidor få in fyra livsberättelser men även nuet. Vad är livet egentligen? Och Döden – vad innebär det? Det är en ju berättelse om Döden men den känns sällan mörk. Istället blir det många gånger en berättelse om att minnas, om att älska och att leva.

Rekommenderas till: Er som gillar poetiska skrivsätt – med en historia som inte alls måste vara logisk – fastän den är precis det. 

Förlag: Ordfront förlag
Går att köpa här: Adlibris, Bokus, Cdon.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s