Vem hade jag varit utan Harry Potter-serien?

Ni vet de där böckerna som påverkar en lite mer än de flesta? De som får en att känna lika mycket som verkligheten, de som stannar kvar när boken sedan länge är slut. De man läser om och om igen.

Harry Potter-serien är exakt så viktig för mig. Jag minns när jag blev inspirerad att läsa De vises sten. I skolan (typ tvåan eller trean måste det ha varit?) hade vi möjlighet att inför klassen berätta om en bok som vi hade läst. Ali berättade om denna väldigt tjocka (nåja, för en kid åtminstone) bok som handlade om en pojke som hette Harry. En trollkarl. Såklart att jag skulle läsa den, och såklart blev jag kär. Hemligheternas kammare, Fången från Azkaban och Den flammande bägaren fick jag i julklapp. Då var jag elva år och hade läst den första boken en miljon gånger. Jag läste ut böckerna innan nyår och sen började väntan.

Jag skulle hinna bli och vara tonåring ett tag innan uppföljaren Fenixordern kom ut på svenska. Halvblodsprinsen slukades precis som de andra och sen vägrade jag att läsa Dödsrelikerna. Jag väntade nästan ett år, helt enkelt för att jag hatade tanken på att serien skulle ta slut. Jag var 18 år gammal när jag läste slutet på denna underbara berättelse. Jag skulle ta studenten och flytta hemifrån bara någon månad senare. Harry Potter och hans bravader var något som jag hade vuxit upp med. Från lågstadiet till det vuxna livet. Jag älskar filmerna också, men böckerna kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag har till och med dödsätarmärket intatuerat på underarmen.

Jag kommer att recensera böckerna en dag. Inte för att ni inte vet vad de handlar om, eller för att världen behöver fler nedskrivna åsikter om Harry Potter. Utan för att jag vill. Ska jag skriva om andra böcker så ska jag såklart skriva om mina hjärtebarn.

Annonser

13 reaktioner på ”Vem hade jag varit utan Harry Potter-serien?

  1. Åh. ❤ Skulle bara kika in och kolla vem denna filur var som kommenterat hos mig, och det första jag möter är en kärleksförklaring till Harry Potter. *glädjepip* ❤ (För det är så klart det universella tecknet på att en person är vettig.)

    Gilla

  2. Så himla fint skrivet! Precis som du är jag uppvuxen med Harry Potter. Jag läste alltid om böckerna innan nästa kom. Så först läste jag ettan, sen när tvåan kom läste jag om ettan sen läste jag tvåan. När trean kom läste jag om ettan och tvåan och sen trean. och så läste jag alla böcker. Innan jag startade bloggen brukade jag läsa om alla HP böcker varje jul också. Men ett av de bästa minnena är ändå när min stora syster läst böckerna högt för mig fast vi båda läst dem en miljon gånger.

    Gilla

  3. Hej! Ramlade in på din sida via Bokus och hamnade hos Harry P. Måste bara berätta att vi är många över alla åldrar som gillar hans värld. Jag växte inte upp med honom, men mina barn har gjort det och jag har fått följa med! Läste första och andra boken högt för min son, när det väl var dags för tredje orkade han inte vänta på mig utan tog sig igenom den själv som 8-åring. Därefter har jag själv läst alla, min dotter ett flertalet gånger. Alla filmer är sedda flera gånger om. Vi har till och med rest i deras spår. Senast i dag pratade jag med en tonåring om hennes fascination över böckerna.

    Gilla

    1. Välkommen! Ja, man kan inte vara för gammal för Harry Potter, det är det jag gillar så mycket med hela världen.
      Vad kul grej att ha tillsammans med sina barn! 🙂

      Gilla

  4. Jag hade verkligen velat läsa dem som barn/tonåring men hade passerat detta med några år när jag läste första boken. Men nog blev jag helsåld ändå 🙂 Läste om och läste om och om igen – och till skillnad från Andra halvan som inte läser på engelska slapp jag vänta på översättningarna 😉 Filmerna har jag också sett om och om igen. Och alla på bio!

    Gilla

    1. Kan aldrig bli försent att läsa Harry Potter ändå så! Haha, jag vill också läsa dem på engelska, provade med typ femte boken men det var svårt när man hade läst första fyra på svenska. Men ska ta mig igenom alla på engelska en dag, de ska ju vara mycket bättre!

      Gilla

      1. Jag började faktiskt på svenska med första men det gick inte alls. (Tyckte t.ex. att den var för barnslig) Det känns också roligt att tänka att jag läser Rowlings egna ord när jag läser på engelska 🙂

        Gilla

      2. Ja, det är ju så. Jag läste på svenska för att jag var för liten för att kunna läsa på engelska men hade jag varit äldre så hade jag nog gjort annorlunda.

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s